Ett drömspel

Ett drömspel är en teaterpjäs av August Strindberg från 1901. Pjäsen kan räknas till Strindbergs så kallade vandringsdramer och betraktas som föregångare till det expressionistiska dramat. I pjäsen kommer guden Indras dotter ned till jorden för att uppleva människornas livsvilkor. Som ett ledmotiv för pjäsen upprepar Indras dotter gång på gång "Det är synd om människorna".
I förordet till Ett drömspel skriver författaren:
Tid och rum existerar icke; på en obetydlig verklighetsbakgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster; en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer. - Personerna klyvas, fördubblas, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas. Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens; för det finns inga hemligheter, ingen konsekvens, inga skrupler, ingen lag.
Det är bland annat på grund av dessa egenskaper, det som kallas hans "drömspelsteknik", som Strindberg, vid sidan av kretsen kring Abbey Theatre i Dublin och Maeterlinck betraktas som en av den modernistiska teaterkonstens portalgestalter.
Vilken sida av Strindberg som betonas är naturligtvis en fråga om regissörens val; medan den modernistiskt abstrakta sidan betonades av Max Reinhardt framhöll Olof Molander i sina uppsättningar av Ett drömspel i högre grad de realistiska aspekterna.
Strindberg själv kallade Ett drömspel för "mitt mest älskade drama, min största smärtas barn".
Den hade premiär i Stockholm 17 april 1907.
(Wikipedia)