Gösta Berlings saga

Gösta Berlings saga är Selma Lagerlöfs debutroman, utgiven 1891. Boken utspelar sig i Värmland under 1820-talet, och rör sig i huvudsak kring den avsatte prästen och kavaljeren Gösta Berling, och är en skildring av livet i Värmland under 1820-talet. Boken består av en inledning i två delar och 36 kapitel. Många kapitel bjuder på alternativa historier, där bipersoner skildras ingående och färgstarkt.
Det första kapitlet är en lång beskrivning av landskapet som boken utspelar sig i. Det sagolika landskap som beskrivs mycket målande i boken är också uppenbart hämtat från verklighetens Värmland. Till exempel är den av Lagerlöf beskrivna "Lövens långa sjö" en omskrivning av sjön Fryken.
En julnatt som Gösta Berling spenderar på Ekeby slutar med att kavaljererna där sluter ett förbund med Djävulen, den onde. Avtalet går ut på att majorskan, med hjälp av den elake patron Sintram och majorskans kavaljerer, skall fördrivas därifrån, så att kavaljererna själva kan överta ruljansen på bruket. På Ekeby för kavaljererna ett sorglöst liv, med många fester och baler, men litet arbete. Ekeby förfaller, liksom hela området; det råder nödår, befolkningen är utfattig, och många svälter. Men på Ekeby fortsätter man att leva glatt och festligt.
Flera gånger förälskar sig Gösta Berling i olika personer, och hans förälskelser slutar ofta i tragedier. Tragedierna ger sedan upphov till nya berättelser, och detta berättelsenät är en grundsten hela boken igenom. Boken är uppbyggd av mustiga sägner, myter och skrönor. Även om Gösta Berling är huvudperson får man också följa ett stort antal mycket säregna och färgstarka personligheter som troligen, åtminstone delvis, är inspirerade av verkliga personer som levde och verkade i 1800-talets Värmland. Gösta Berling beskrivs omväxlande som en försupen och avsatt präst vars liv är i spillror, omväxlande som en slags sagohjälte med nästan övernaturliga egenskaper. Särskilt mytologiseras hans förmåga att förföra traktens välbärgade unga kvinnor som Anna Stjärnhök, Marianne Sinclaire och grevinnan Elisabeth Dohna.
Boken är en hyllning till en förgången tids livsglädje, men samtidigt ett fördömande av ett liv utan arbete. Hos majorskan samlas kavaljererna, levnadsglada dagdrivare som ägnar sig åt jakt, kortspel och baler. I det sista kapitlet har majorskan återkommit till Ekeby, efter att ha fördrivits, och dör där av sjukdom. Gösta Berling gifter sig, skaffar sig ett stadgat liv, och kavaljererna skingras.
(Wikipedia)